Tredje flyget

J är lite mer nöjd med mig, men håller en utläggning till om vinschningen. Ingen av oss vet vad jag gör för fel, men jag kan låta mig driva ännu mer åt vänster, till och med styra vänster. Han undrar vad jag gjorde mitt på fältet. ”Flög” svarar jag lite svävande. Jag hade svängt upp mot vinden igen på halva fältet och stått och stampat och kunde inte ge någon smart förklaring till varför jag gjort det. Han kommenterar inte det utan säger bara att jag ska flyga tillbaka på en gång och sedan flyga längs baslinjen fram och tillbaka tills det är dags för landning. Tydligen är det nåt man ska ägna sig åt de första 20-30 flygen, för träningens skull.

Jonas dras upp igen, flyger utan problem och landar snyggt och planerat. Någon är iväg och hämtar linorna så jag har en liten paus, tar av mig grejerna och går över till honom. Han står och stirrar in i skärmen och ser knäckt ut. Det beror bara på att han försöker tänka igenom sitt flyg och komma på om J ska klaga på nåt. Det är väldigt svårt att förutse. Han var rätt nöjd själv. Han var inte så nöjd med mig. Hade varit helt förstörd under mitt första flyg. Jag försöker få medhåll om att vindarna var hemska, men de verkar inte ha bekommit honom.

Så är det dags igen. N ska flyga före mig, men han har glömt releasen, så jag får gå före. J förvirrar mig med att säga att det är jag som ska starta. Jag har blivit lärd att linan ska spännas först och sen börjar den dra och då ska man dra upp skärmen och komma iväg. På J fattar jag som att jag ska dra upp skärmen först och sen ska linan börja dra, men för att dra upp skärmen utan draghjälp från vinschen måste jag springa och jag får inte springa förbi linan, för då kan det bli trassel. Tveksamt börjar jag röra på mig och dra upp skärmen, men linan hänger inte med så jag stannar till och sen gör jag ett nytt försök. Skärmen kommer upp halvvägs och sen tar vinden tag i ena sidan och den svänger iväg åt höger. Vid det laget drar linan och jag har inte mycket annat att göra än att springa efter. I min väg finns plötsligt en av de för tillfället outnyttjade linorna. Jag hinner löjligt nog börja fundera på vad ”de”, dvs instruktörerna, tycker att jag ska göra. Ska jag strunta i linan och bara springa på - fast då blir jag ju fälld av den. Eller hoppa över den - fast då ramlar jag väl. Hoppar över den, ramlar och blir dragen efter skärmen med ett skrubbsår på armbågen som följd. J har under tiden ropat åt B att stoppa vinschen, vilket han gjort. Skrubbsåret får jag bekymra mig om sen. Det är bara att starta om.

Den här gången gör jag som jag brukar och kommer iväg. Uppfärden går riktigt bra. Jag styr medvetet vänster. Tittar upp i skärmen mest hela tiden, men styr efter linan i vissa perioder. Skärmen ställer sig på sniskan förstås, men inte lika mycket och radion är alldeles tyst. Sen hör jag att J säger till B att han lämnar över kommunikationen med mig till honom, men att det inte verkar behövas så mycket den här gången. B är inte av samma åsikt utan ägnar den lilla tid han har med mig, att säga till på skarpen att jag MÅSTE styra efter linan och inte fältet etc etc. Jag hade lyckats bygga upp ett bräckligt självförtroende efter den långa radiotystnaden, men där försvann det igen. Kopplar loss, vänder, kommer ner i sitsen och styr tillbaka, allt enligt givna order. Flyger några svängar på baslinjen med hjälp av bromsarna och viktstyrning. Eftersom det är stopp i motvinden och man flyger iväg så långt i medvinden är det svårt att beräkna hur länge jag ska hålla på med varje sväng åt olika håll. Landar iallafall helt utan problem ungefär där jag ska.

J är fortfarande inte nöjd med vinschningen förstås, påpekar igen att jag skulle låtit mig komma längre till vänster. Börjar kännas hopplöst, jag gör ju som de säger tycker jag, men ändå inte tillräckligt. Jag får mycket beröm för min flygning och viktstyrningen och det. Tydligen hade jag svängt iväg lite för mycket på slutet vilket gjorde att landningen blev lite för kort, men det var bara en träningssak och inget att klaga på. Jonas bestämde att han inte orkade med ett tredje flyg utan fotograferade mitt flyg istället.

Nu är det slutfluget för den här dagen. Tjejerna har varit ensamma hemma i 10-11 timmar och vi är helt utmattade.